Ja då har William vänt sig från mage till rygg. På riktigt, utan hjälp eller fusk. Och vi missar det med kameran! Andreas var påväg att filma igår kväll när han vände sig för tredje gången i soffan, men stängde av precis innan för han var påväg åt fel håll (alltså ut ur soffan!). Men jag var beredd och tog emot honom på den sidan. Så imorse la jag honom som vanligt på mage på filtarna i vardagsrummet medan jag satte mig för att äta frukost. Så ser jag helt plötsligt i ögonvrån hur han vänder runt. Jättenöjd låg han där sen på rygg och jag skrek av förtjusning, vände på honom igen för att få honom att göra om det för kameran. När jag sprungit och hämtat kameran och sätter på den står det bara "Byt batteri". Skiiiit också! =D Jaja, han hade inte lust att vända sig nåt mer idag ändå. Men nu har han gjort det, och jag är jättestolt!

Stort fokus krävs när man ska göra något stort!

Sen kan man ju skita i det och bara mysa med mamma också.

Saker jag inte hade någon aning om innan William kom

* att det skulle vara så nedrans svårt att fila ner några naglar!

* att bajs kunde komma i så många olika färger och former!

* att natt inte alls är till för att sova, utan för att vara vaken och titta runt!

* att bebisar kan låta mer som grisar än barn ibland

* att rena kläder är ett privilegium få förunnat!

* att det är svårt att komma tillrätta med nya roller som mamma och pappa

* att man alltid blir sen med en bebis, oavsett hur lång tid innan man startar

* att ett spädbarn inte bara sover, utan leker och har kul också!

* att jag kunde bli så saknad av någon

Han kanske har champinjoner i rumpan!

Hehe, nej kanske inte sån svamp, men svamp. Vi fick nån superkräm med kortison i till honom att ha på två gånger om dagen och sen rekommenderade hon oss att köpa en annan kräm att resten av dagen/natten. Så nu ska vi se om det blir något bättre. Inom fyra dagar ungefär sa hon att det borde gå över. Så ingen röd stjärt på jul! =D

Han vägde 4580 gram och var 55 cm lång! duktig pojke =D

Han har alltså gått upp 580 gram på tio dagar. Och går precis efter sin kurva. Idag blir han också exakt en månad gammal, tänk om han varit såhär stor och kommit ut på beräknat datum!? Hjälp!

Min leverfläck då? Cancer? Nej, läkaren trodde jag var känslig för behån och därmed blev irriterad i huden precis på det stället. Men han skulle skicka remiss till en hudklinik för att vara på den säkra sidan, sen spenderade han fem minuter med att berätta för mig hur lugn jag skulle vara och att jag skulle "glädjas av julen och barnet precis som vanligt och inte oroa mig alls". Okej okej, I got your point liksom.

Inatt sov iaf den lilla kinkiga jätteduktigt, från 23 till 04 och efter den amningen sov han till 06 då han ville snutta lite, sen sov han till 08.30 då vi gick upp och han fick ligga lite naken på en handduk och sprattla till 09.30 då han ville äta igen. Jätteskönt att få en sån bra natt, dessutom var han knäpptyst på skötbordet när jag bytte på honom på natten. 

Idag fick jag öppna lucka i vår kalender, jag fick belöningen att Andreas ska stryka ett valfritt plagg åt mig. Jag valde en kökshandduk.

Igår fick Andreas en komplimang av sin lucka.

I förrgår öppnade jag en lucka som innebar att vi skulle baka pepparkakor. Men den öppnade vi så sent så vi hann inte köpa deg förrän igår. Och efter amningen inatt så kom jag på att vi glömt baka kakorna.

"Andreas, vi glömde baka pepparkakorna!

- Isnoonjet

-Va?

- Isnoonjet

- Mmmokej.."

Tydligen sa han: It's not over yet.

Why? Ingen som vet.

Och så grattar vi Björn, Williams farfar, som fyller år idag!

Grattis grattis!

Jag hade mysstund med William häromdagen, och filmade när han fick ligga på mage och kämpar med att försöka vända sig. Det blev en hel del film, här är ett av klippen:

Idag har vi en kinkig, skrikig liten bebis. I ett par dagar nu har jag varit förkyld och William har nog fått lite grann av det också. För han är väldigt kinkig emellanåt då han bara måste få vara i närheten av nån av oss, och ibland duger bara jag och ingen annan. Han kan inte sova ensam och bara skriker sig fördärvad ibland. Stackars lilla grodan.

Den här tog vi igår. Sötis börjar bli stor!

Han hittar alltid de mest underliga ställningar att ligga i... =)

Idag kom BVC "tanten" och hälsade på oss. Hon vägde William....4000 gram!!!

Men så räknade vi ut att det var åtta dagar sen senaste vägningen, och så hade han precis ätit, så dra bort ca 100 g så har han gått upp 350 gram på åtta dagar och det normala är runt 200 på en vecka...så han är duktig men inte abnormt onormal, hehe. =)

Allt såg bra ut för övrigt tyckte hon. Vi satt länge i köket och pratade och fikade på mintballerina, sen kom kusinen Sara med bussen så Andreas sprang och hämtade henne, vi fick lite broschyrer och AD-vitamin droppar av Barnmorskan sen gick hon.

Väldigt trevlig var hon, såg ut precis som den stereotypiska högre-medelålders barnmorskan.

Sen tog Sara på sig utmaningen att ta kort på William i totalmörker...vi får la se hur det blev tillslut.

Imorgon ska jag fika med Fia och några fler mammor vid niosnåret. Det ska bli kul att få göra något med annat folk och fika på stan lite. Är dock nervös över att glömma något viktigt i skötväskan...

Så vill jag tacka Plastfaster Maggan! Idag kom ett jättefint julkort ifrån henne med en salva som är bra för precis allt; röda sjärtar, såriga bröstvårtor och ja lite allt möjligt. Perfekt! Och presentkort till coop! Julmaaat! =D hehe. Tack tack faster!

Sen tackar vi moster för den röda mössan och vantarna som också kom idag, det passade ju jättebra! Får hoppas på lite kyla nu så han får användning för alla varma kläder han har! =D Tack tack moster!

Så tackar vi Andreas för att han just nu tar hand om en lite kinkig bebis så mamma Asklund får skriva det här inlägget.

Tack tack pappa Hyllman!

Jaha, fullt upp i helgen, igår kom Williams farmor, hennes respektive och Williams farbror på besök. En meganalle följde också med =)

Sen idag kom min faster och hennes familj, och lite senare trillade även min farbror in =D De är så rara allihop, faster hade med ett paket till William: en jättesöt och mjuk sparkis med Uggla på. Farbror hade med presentkort på 400 att spendera på KappAhl på mellandagsrean, William kommer säkert hitta massa snygga saker då! =D Det är så man blir gråtmild av allas generositet, det bara regnar saker till lille Wille här. Ni hade verkligen inte behövt skänka så mycket fint! Det räcker med att ni tar honom i famnen och säger: "Vad söt han är!" =D 

Att se all kärlek och alla leenden som omger vår goa son är det bästa som finns, det är vad som gör mig riktigt lycklig.

Kram till alla släktingar som verkligen har hjärtat på rätta stället!

Här följer en massa bilder:

"Vem vill hålla? - Jaaag jaaag! skriker farmor"

Kan ni stava till 'huge'?

Pappa och William myser på kvällen. Notera Williams benföring. =D

"Låter den om man trycker där?"

Smilla var väldigt fascinerad av sitt kusinbarn.

Farbror Lasse håller en däckad William

Ja, alltså, han är ju inte svår att få iordning på för att gå ut iaf....totalt väck. =)

Ja, kärleken är blind, hade jag inte fattat det uttrycket innan så fattar jag det nu. Äkta, ren kärlek är blind för allt negativt. Att William bajsar konstant, kissar ner hela mig vid skötbordet..och sen ler! Att han kräver passning 24 timmar om dygnet och amning var tredje timma (fast om han får bestämma blir det varje timma) och att han fiser som en häst som levt på ruttna ägg i tre dagar, ja allt det, som är kvaliteér som--om de hade suttit på en vuxen karl som raggar på dig på krogen--hade skrämt iväg vem som helst femtio mil bort. Men när de tillhör ens egen lilla skrutt gör de ingenting!

När jag på BB spenderat en lång stund med att vänta på att William skulle bajsa klart där han låg naken på skötbordet, torkat honom ren bara för att få vänta en gång till när han bestämde sig för att kissa ännu en gång, torkat honom fläckfri och torr och sattit på blöjan, bara för att lyfta upp skrutten, gå in på rummet och höra ifrån den lilla baken: Prrrrffffffsplash...och därmed genast vända tillbaka till skötbordet, då var det enda jag gjorde att skratta. Jag har skrattat så många gånger vid skötbordet att jag inte minns dem alla.

Kärleken är blind, och bebisbajs är beviset.